Att lyssna på podcasts är verkligen en favoritsyssla! Medans man går runt och pillar hemma, går på promenad, är ute och reser eller ligger i hängmattan – en pod är perfekt.

Just nu vet jag att de flesta gärna fokuserar på sommarpratarna. Jag har ännu inte hunnit med att lyssna på ett enda avsnitt! Någon som har några tips?

Anledningen att jag inte hunnit är att jag har en backlog på nedladdade avsnitt som jag vill lyssna klart på. Så nu i morse, medan jag höll på att formatera världens tråkigaste data, lyssnade jag på Anna Sparres intervju med Mattias Ribbing. Han är minnesmästare, och fan av både LCHF och minnesträningar. Väldigt inspirerande!

LÄNK här.

Jag har precis kommit tillbaka till ett Edinburgh insvept i sin klassiska dimma och lätta duggregn, efter lite mer än en vecka i Spanien. Underbart!! Både att vara i Spanien och att komma hem igen ..  🙂

Jag har varit på kurs i mjukvara för protein-dockning. Min nuvarande forskning är inriktat på hur proteiner binder till varandra, så det var väldigt passande och otroligt intressant! Men det var långa dagar. Start kl 09.00, konferenspresentationer fram till 14.00 och sedan alla olika kurser fram till 19.00. Allt i ett drygt 35gradigt Barcelona. Och sedan vill man ju eventuellt ta ett par mojhitos på kvällen med de andra deltagarna.. Så jag är rätt sliten nu!

En kunde ju eventuellt ha dragit en hårborste genom håret…

Det bästa med konferenser är dock att man får en sådan energi! Man vill göra en massa nytt och får roliga idéer för framtiden. Jag har bara tre veckor kvar innan semestern så nu blir det full rulle! Kul!

//

Been away on a course in Barcelona! Excellent fun, a lot of inspiration, and mojitos.. Could also possibly have used a hairbrush before the poster session.. but hey..

//

Alltså, det finns en gräns för hur mycket sport man klarar… Just nu, mitt i Fotbolls EM, är jag extra känslig..

Sport är något som min fryntliga fader har velat pracka på mig så länge jag kan minnas. Sport är bra för kroppen, och bra för vänskap och sammanhållning! Och visst är det så. Men det passade aldrig mig. Stackarn försökte så gott han kunde fram till att jag fyllde 10 och brorsan damp ner. Då gav pappa upp, omgrupperade, och fokuserade sin entusiasm för sport på honom i stället. (Det fungerade för övrigt! Är omåttligt stolt över min ishockeyspelande fantastiska bror som snart är färdigutbildad idrottslärare!)

Varför tog det aldrig? Mitt sportintresse? Jag vet inte säkert. Men det finns två saker som verkligen göder min ovilja för sport, som kanske är kvarlevor från när jag var barn.

1 – Uttråkad. Sport är så ohemult, fruktansvärt tråkigt. Jag var ALLTID uttråkad på fotbollsplanen som barn. Hade (och har) svårt att förstå vad det var som var så intressant! Stod ofta i min vänsterbacksposition och stirrade ut i luften – tankarna fast i den senaste Kitty-boken jag läst, i en förundran över hur grusplanen kunde hålla sig fri från ogräs, i nervositet över att göra bort mig, osv. Kunde aldrig liksom förlora mig i spelet. Har aldeles för höga varvtal i mina tankar än så. Visst förlorade jag mig själv ibland! Men det var oftast i korsordspussel och deckarmysterier snarare än fotboll. Och så är det fortfarande.

2 – Rå stämning. Alltså det verkar inte finnas många aktiviteter som frambringar så mycket ilska som sport. Både från utövarna själva och från åskådare. Visst förstår jag att många känner att ilskan väger jämnt med lyckan när det blir positiva resultat! Såklart. Men jag har suttit på läktaren på fotbollsmatcher tillsammans med min sambo många gånger och varit helt ställd över alla skällsord helt vanliga människor skriker ut.. Till sina medmänniskor! Nej fy. Det värsta är att många sportfantaster tycker att den råa stämaningen är berättigad. När jag bara var typ 12 år så sa min fotbollstränare att jag inte kunde springa och borde “ta i” mer. Rätt självklart när jag står och dagdrömmer i ena hörnet.. 🙂 Men jag blev jätteleden och slutade. Det var så klart många som tyckte att jag skulle bita ihop och acceptera att höra hur dålig jag var – det var ju inte bra för lagets prestation trots alt! Men jag själv tyckte redan då (och tycker fortfarande) att man måste dra en gräns för hur mycket skit man ger pubertala barn. Barn ska ha roligt. Så tack och lov slutade jag.

De här två sakerna gör att jag håller mig undan från sport så mycket jag kan. Även om jag uppskattar det faktum att min sambo inte behöver underhållas såskilt mycket just nu under EM.. 🙂 Jag kan sitta med min bok bredvid honom i soffan och få nästan två timmars läsro!

Men.. Just nu är jag mitt uppe i att läsa Aneiden. Virgilius episka dikt, som är en av de klassiska texterna i samma anda som Iliaden och Odysseen. Skriven på 70talet före kristus. Den är fylld med fantastiska fraser, och ljuvliga liknelser. MEN…. Efter att ha skrivit bara typ två sidor som hjärtskärande beskriver hur Aeneas kärlek, Dido, tar livet av sig så är nästa ämne…. sport….. Alltså seriöst. jag är nu inne på den FEMTE sidan som, i plågsam detalj, beskriver sportresultat… Suck.

Rafflande båtrace..

Det är bara att inse att sport är en kulturyttring som är viktig för många människor. På EM-stadions åskådarläktare år 2016 så väl som antika Roms amfiteatrar och gymnasium.

Jag orkade inte ens se säsongsfinalen av Game of Thrones igår! Gick till sängs istället.  Då är man sjukt trött… Och likt förbenat kunde jag inte sova. Tror att jag får skjuta upp lite jobb tills ikväll och gå hem och sova middag.. Undrar vad som är på gång? Aldeles för mycket kaffe kanske? Får vara utan kaffe i eftermiddag tror jag.

zzzzzzz……

Å, vilken underbar kopp kaffe jag fick till i morse! Jag köpte nämligen double cream – dubbelgrädde – på väg till jobbet. Finns dubbelgrädde i Sverige tro? Det är en gräddtyp med extra högt fettinnehåll – 60% fett. En matsked i en kopp starkt kaffe är helt fantastiskt, och innehåller inte alls särskilt mycket mjölkproteiner, om man är rädd för det. Det är typ smör. Och kaffe utan grädde? Tja, det är ju som kärlek utan kyssar 🙂

Sen vill jag tipsa om en härlig artikel från wall street journal. Den passar sig speciellt för de som gillar att affirmera – Alltså upprepa personliga mantra till sig själv för att nå sina mål. Klassiker som “jag är en bra kollega / jag fixar jobbpresentationen imorrn / jag är en bra förälder / jag är en bra partner / Jag har en miljon kronor” används till exempel ofta. Det kanske låter flummigt, men forskning inom neurovetenskap har kommit fram till att affirmeringstekniker fungerar väldigt bra mot depressiva tankemönster.

(Klicka på bilden för att komma till artikeln). Psykologen som skrivit artikeln ovan ger flera tips till hur man kan bryta negativa tankemönster och bygga upp nya, mer positiva, neuronbanor i hjärnan genom att affirmera – både med hjälp av skrift och tal. Väl värt en genomläsning.

Jag har skrivit tidigare i om attraktionslagen (HÄR och HÄR), du vet den där från “the Secret”. För att sammanfatta så är jag väldigt skeptisk till att det finns en fysikalisk lag, á la gravitation, som får dina drömmar att gå i uppfyllelse…  Men med det sagt, så fungerar ju faktiskt positivt tänkande väldigt ofta!! Är det en paradox?

Nej, jag tror att det är precis här – i  neuropsykologins djup – som svaret ligger. Ha drömmar och mål som får dig att känna glädje -> Arbeta upp gladare tankar -> Bli lite gladare -> Se fler möjligheter -> Nå målet (alternativt: Nå INTE målet, men inse att livet är bra gött ändå, så det spelar mindre roll)

Spännande!

Hur blev det så här?

Det finns mycket dåligt att säga om EU – om det faktum att vi inte direkt väljer EU kommissionen, om korruption och så vidare. Men hur man kan tro att de bekymren skulle lätta och att man på något underligt sätt skulle bli fri från korruption (i ett land som har det här röstsystemet – LÄNK HÄR, och ett överhus där icke-vald överklass har sista ordet när det gäller alla lagar) genom att lämna EU är ofattbart.

Men trodde verkligen alla det? Nej, för det var nog få som röstade mot EUs korruption.

Det som hände här var en röst mot invandring. 

Kampanjaffisch från Gå ur EU-kampanjen till vänster. Nazistisk propagandafilm till höger. Det här är riktigt djävla illa.

Tydligen klarar inte det här landet (du vet, den här gamla koloniala supermakten som urlakade halva världens tillgångar under hundratals år) någon mer invandring nu. Det har gått för långt.

Faktum är att det har  gått så långt att det är värt vissa uppoffringar. Som till exempel tillgång till den gemensamma marknaden, fri handel, fri rörlighet, solidaritet, jämnvikt mot ett Donald Trump-vänligt USA, tillgång till forskningsanslag, miljöpolitik som rör oss alla, mänskliga djävla rättigheter….

Men jag har tur. För till skillnad mot mina invandrarvänner i England så vaknade jag INTE upp i ett land där jag måste tänka om hela min existens. Det skotska parlamentet har alltid varit väldigt öppen med det faktum att de måste göra något åt den sinande befolkningen här uppe i norr och har många bra initiativ för att göra invandring och integration lättare. Jag tror inte att jag blir utslängd. Än. För så här såg slutresultaten ut (Stanna i EU i gult och Gå ur EU i blått):

Någon som vågar sig på en gissning vart den Skotska gränsen går?

Det finns så mycket jag vill säga om det här. Jag är så arg och ledsen. Men jag nöjer mig med att dela den här tanken, innan jag går till mitt EU-finansierade jobb:

Urs då, där kom den – Den första valkretsen där majoriteten röstat för att Storbritannien ska gå ur EU..

Jag sitter uppe och väntar.. För någon som är kär i en skotte, har köpt ett hus här och är mitt uppe i att söka forskningsanslag från EU, så har jag rätt starka personliga åsikter angående det här valet. Förutom min generella ovilja att stötta fascistiska och rasistiska agendor så klart. Håll tummarna.

Jag har precis haft en riktigt fartfylld vecka. Så blir nämligen det när man GLÖMMER BORT att man ska presentera forskningsresultat till hela institutet, och får ca 4 timmar på sig att förbereda presentationen.. Mitt i natten… Herregud. Måste hålla koll på kalendern..

Som tur är så använde jag mig av super-boostar-tricket Parkinsons Law (som jag skrivit om här) och presentationen blev helt okej. Jag gjorde en lista på allt som behövde göras inför presentationen och sedan gav jag mig själv TIO minuter per uppgift. Varken mer eller mindre. Jag använde timern på mobilen och när den ringde så slutade jag med det jag gjorde, och bockade av uppgiften. Den här strategin gör att man tvingar sig själv att prioritera. Bara det allra viktigast kommer med. Även om inte presentationen kommer vinna några pris, så blev den ju faktiskt gjord! Oftast är det leverans som räknas. Ingen kommer ihåg stjärn-presentationen som inte blev klar i tid.. .

Jag och min färdigkryssade presentationslista! Även om jag är trött så ‘r det faktiskt mest skuggan från glasögonen som gör att jag ser ut som en panda här..

Jag fick inte sova alls den natten dock, och trots att det var två nätter sedan så är jag fortfarande lite seg, och alla uppgifter blir lite, lite tyngre.  Sömnen är verkligen viktig.

Nu ska jag jobba vidare. Fyra timmar kvar tills karln min hämtar mig och vi ska iväg på en liten grillfest. Fyra timmar… Det är väl nog med tid för att slänga ihop ett forskningsanslag va?…. 🙂

Jag snubblade över en artikel av en annan solskyddskrämsskeptiker nu på lunchen. Hon tipsar om en solskyddskräm som, av innehållsförteckningen att döma, ser ut att kunna vara riktigt bra om man måste vara i solen. HÄR är länken till Anna Sparres inlägg

Mina tidigare inlägg i serien finns här:

Del 1

Del 2

Nu var presentationen min gjord! Det är alltid lite nervigt innan, även om jag trivs framme vid katedern. Konferenspresentationer om forskning kan ju faktiskt bli rätt livliga! Man håller på med forskning som ingen annan gör (helst) och då kan det blir så att det finns människor som inte håller med.

Men hur som helst så gick det riktigt bra och jag fick en hel del bra kommentarer efteråt.

Nu ska jag kolla ikapp på Game of Thrones!!