Tidspress och Parkinsons

Någon som känner till Parkinsons Lag?

Det är en fantastisk lag som alltid stämmer och som jag använder mig av dagligen för att bli mer produktiv i min forskning och mina skrivjobb. Den går så här:

“En arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsatt för ändamålet.”

Haha, ja jag vet att det låter som sunt förnuft – det är klart att det tar så lång tid som det tar!

Men tänk på det.. “…exakt den tid som är avsatt…” Det innebär ju att jag skulle kunna skriva en uppsats på typ 10 minuter, om jag bara avsatte den tiden för jobbet! Och det stämmer faktiskt! Visst blir det en halvkass uppsats, men har man avsatt tio minuter, då djävlar skriver man så mycket och så fort man kan under dom 10 minuterna. Och grejen är att det ofta inte har någon betydelse för kvaliteten!

Okej, det är klart att tiominutersjobbet inte blir lika bra som tvåtimmarsjobbet när det gäller en uppsats. Men tänk om det gällde … typ dammsugning till exempel? Om man MÅSTE vara klar om tio minuter, då djävlar flyger man fram med dammsugarn i högsta hugg och inte sällan tar man med sig dammtrasan också och torkar hyllor i bara farten. Men när man ger sig själv två timmar, ja då är det stor chans att man sniglar sig fram, skjuter upp starten och tar typ tre Facebook-kollar-raster mitt i städningen.

Det beror så klart på vad för projekt det är du jobbar på – du skriver inte en C-uppsats på ett par timmar. Men själva styrkan i Parkinsons lag är att det får en att inse att projektet du satte upp som skulle ta sex månader, kommer att svälla upp och faktiskt TA sex månader oavsett om det behövs eller inte för kvaliteten. Tänk så mycket onödigt stress man ger sig själv, bara genom att sätta för långa deadlines!

Mitt egna första exempel, när jag verkligen insåg hur Parkinsons Lag stämmer in, var när jag skrev min doktorsavhandling. Här i Storbritannien måste man skriva en rejäl bok på ca 400 sidor som sammanfattar forskningsresultaten. Jag hade satt undan tre månader till att bara skriva. Och självklart så hade jag DJUP ångest under de första nio veckorna.. Jag satt och grät i min egen offerkofta och tyckte SÅ synd om mig själv. Såg på alla avsnitt av Forever och Bones. Men sedan så var jag ju faktiskt TVUNGEN att skriva. Så jag skrev min avhandling på tre veckor lite drygt. Hur gick det med kvaliteten då? Tja, helt okej. Jag blev doktor. Och vann universitetets avhandlingspris.

Nu för tiden ger jag mig själv helt sjuka deadlines när det gäller jobb. Och ibland går det bara inte. Men förvånansvärt ofta så fungerar det utmärkt!

Ett sjudjävla bra prodiktivitetstips är alltså:

..:: Sätt alldeles för korta deadlines på dina projekt ::..