Hur blev det så här?

Det finns mycket dåligt att säga om EU – om det faktum att vi inte direkt väljer EU kommissionen, om korruption och så vidare. Men hur man kan tro att de bekymren skulle lätta och att man på något underligt sätt skulle bli fri från korruption (i ett land som har det här röstsystemet – LÄNK HÄR, och ett överhus där icke-vald överklass har sista ordet när det gäller alla lagar) genom att lämna EU är ofattbart.

Men trodde verkligen alla det? Nej, för det var nog få som röstade mot EUs korruption.

Det som hände här var en röst mot invandring. 

Kampanjaffisch från Gå ur EU-kampanjen till vänster. Nazistisk propagandafilm till höger. Det här är riktigt djävla illa.

Tydligen klarar inte det här landet (du vet, den här gamla koloniala supermakten som urlakade halva världens tillgångar under hundratals år) någon mer invandring nu. Det har gått för långt.

Faktum är att det har  gått så långt att det är värt vissa uppoffringar. Som till exempel tillgång till den gemensamma marknaden, fri handel, fri rörlighet, solidaritet, jämnvikt mot ett Donald Trump-vänligt USA, tillgång till forskningsanslag, miljöpolitik som rör oss alla, mänskliga djävla rättigheter….

Men jag har tur. För till skillnad mot mina invandrarvänner i England så vaknade jag INTE upp i ett land där jag måste tänka om hela min existens. Det skotska parlamentet har alltid varit väldigt öppen med det faktum att de måste göra något åt den sinande befolkningen här uppe i norr och har många bra initiativ för att göra invandring och integration lättare. Jag tror inte att jag blir utslängd. Än. För så här såg slutresultaten ut (Stanna i EU i gult och Gå ur EU i blått):

Någon som vågar sig på en gissning vart den Skotska gränsen går?

Det finns så mycket jag vill säga om det här. Jag är så arg och ledsen. Men jag nöjer mig med att dela den här tanken, innan jag går till mitt EU-finansierade jobb: