Jag skrev ju igår att jag är ett fan av attraktionslagen – det faktum att dina tankar styr din verklighet. (LÄNK HÄR) Men jag var noga med att poängtera att jag inte tror att det har ett dyft med koncept som universum eller kvantmekanik att göra. Det handlar, enligt mig, helt enkelt om hur våra tankar styr våra beteenden.

Men nu känner jag att jag måste göra ännu ett förtydligande. Igår hamnade jag nämligen på en hemsida där skribenten, i rätt hårda ordalag, fördömde människor som upplever att de känner sig maktlösa och som offer för världen runt omkring dem. Borde de inte bara ta sig i kragen och kämpa sig ut? Jag gjorde ju det, och jag har en jättejobbig bakgrund!

Och om attraktionslagen stämmer så kan man ändra sina beteenden bara genom att tänka positivt – och tänka att man kan! Kan jag, så borde ju du kunna? Eller?

Men det här tankesättet håller jag faktiskt inte med om.. Ja, jag tror stenhårt på attraktionslagens princip. Och ja, jag tror stenhårt på att man kan ta sig precis hur långt som helst med positiva tankegångar och härliga motiverande mål. Men man får absolut inte glömma att vara empatisk mot andra människors liv och förutsättningar.

Maggie själv. “Järn-ladyn”

Ett klassiskt exempel är den förra brittiska premiärministern Margaret Thatcher. Hon var från en fattig familj där pappan var grönsakshandlare. Hon fick själv ta tag i sin utbildning och arbeta hårt för att ta sig in på universitet och senare in i politiken. Hon hade en hel massa “djävlas-annama” och en otroligt stark tilltro till sig själv. Det fungerade galant! Hon är ju inspirerande! Men sedan när det kom till hennes politik? Då hade hon absolut ingen empati för andra arbetarklassare. De kunde ju skylla sig själva som inte lyckade ta sig ur arbetarklassen! Varför skulle vi ge dem bidrag? Det är ju deras fel att de är den situation de är i idag! Kan jag så borde de också kunna! Hon hade helt enkelt inte en tillstymmelse till förståelse till att andra människors liv inte var hennes. Till att andra människor inte hade samma familjemiljö, samma inspirerande människor omkring sig, samma hälsa, samma väder, samma hormonrubbningar, samma… böcker i bokhyllan hemma  … vad som helst! Vi är komplexa varelser, och innan vi börjar lägga mallen av våra egna liv över andra människor så ska vi vara väldigt försiktiga.

Alla kan nå långt, och kämpa och lyckas, genom att tänka och agera positivt och med god självkänsla. Men alla har inte förutsättningen att tänka positivt. Alla har inte god självkänsla. Vi får helt enkelt se till oss själva, och göra det bästa vi kan. Kanske kan det inspirera någon! Men det är också allt vi kan göra. Hjälpa till genom att inspirera. Inte genom att lägga den mall som bara passar oss över en annan människa, och sedan döma dem för att de inte lyckas.