Humörbergochdalbana

Mitt humör går verkligen upp och ner, i djupa dalar och till hisnande toppar. Jag funderar ibland om det är så att jag har någon typ av bipolär sjukdom? Det spelar inte så stor roll, så länge man mår bra, och accepterar sig själv som man är. Och det är precis där jag faller..

Jag har ett fantastiskt välfungerande självförtroende. Jag vet för det mesta om att jag klarar av de saker jag tar för mig. Men min självkänsla däremot är rätt skör. Jag baserar väldigt mycket av mitt eget värde, att vara jag, på hur bra det går på jobbet eller på vad andra människor tycker om mig. Just nu är jag inne i en svacka där det går trögt på jobbet, och det är väldigt svårt att hålla humöret jämnt. Det är så lätt att det slår över!

Igår var det dags för mitt årliga möte med chefen, där vi går igenom ett formulär där vi skriver ner mina årliga arbetsmål. Jag vet med mig att jag inte har klarat av ett enda av de målen! Det betyder inte att jag inte fått något gjort såklart – jag har gjort olika sidoprojekt – men jag har kört fast rätt ofta också. Så igår när det var dags att förbereda mig inför mötet och jag öppnade dokumentet med formuläret så svartnade det för ögonen.

Panikångesten var ett faktum! Jag gömde mig på toaletten ett tag och lät tårarna falla. När jag lugnat ner mig ett tag gick jag tillbaka till kontoret. Då hände det igen!

Screen Shot 2016-05-19 at 10.29.23
Här är en selfie från en dag när den här toaletten bara var en toalett, och inte en tillflyktsort..

Jag provade allt – jag gick och köpte gott fika, läste en tidning ett tag och så vidare. Al
la tekniker jag kan för att lugna ner mig och INTE gråta. Men det gick inte! Så jag fick skicka ett ärligt mejl till chefen och säga som det var. Jag skäms så mycket att jag har svårt att inte få panik vid tanken på mötet. Så nu har vi skjutit upp det till slutet på veckan. Chefen tycker att jag är knasig, men är väldigt snäll. Han säger till mig att det inte är någon fara, och att jag ska koncentrera mig på de saker jag HAR gjort istället. Så klart! Men det är inte det lättaste när man är på botten.

Jag skrev ett helt gäng dikter dock igår. Det är lugnande, och något jag tycker om att göra. Det går såklart också bäst när man skriver utifrån perspektivet att man sitter i ett mörkt hål..  Gick till parken och satte mig och bara skrev i ett par timmar. Sedan när jag kom hem gick jag nästan direkt till sängs, och sov nästan 12 timmar. Otroligt vad tröttsamt det är att ha dålig självkänsla!

Idag är det en ny dag. Jag tar det lugnt. Mjukstart. Visst kommer jag behöva jobba ikapp lite under helgen efter mina upptåg igår, men det känns helt okej. När humöret är på uppgång igen är det mesta helt okej.

/T

Advertisements

One thought on “Humörbergochdalbana

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s