Som jag skrivit tidigare (Länk här) så liknar jag ibland mitt liv och mina humörsvängningar vid en bergochdalbana. Snabba svängar mellan upp och ner. Hisnande turer mellan avgrundsdjupa dalar och skyhöga toppar.

Det är inte kul när man åker ner till botten. Men det är fantastiskt när man är på toppen! Min pojkvän säger att han ibland önskar att jag var lite mindre svängig, och mer stabil, för min egen skull. Och han är ju den som får se hur illa det kan gå och hur dåligt jag kan må.. Det kan inte vara lätt..

Men när jag är på topp är jag väldigt produktiv, och har massor med idéer som jag blir väldigt exalterad över. Jag KÄNNER en hel massa under de här perioderna. Jag är helt enkelt väldigt känslig och intuitiv. Och i och med att jag under de här perioderna inte heller är ett dugg logisk, så är det också då som mina bästa idéer kommer – både när det gäller jobb och när det gäller livet i allmänhet.

Är inte säker på att jag vill byta bort dom stunderna mot ett mer jämnare jag..