Ultramysigt

Alltså den här videon! 😍😍

Är så sjuuukt imponerad av det mesta som gjörs av hemsidan Book of Life (http://www.thebookoflife.org)  och läser ofta artiklarna och kollar på filmklippen de producerar. Mest gillar jag filmerna, för filosofen Alain de Botton har en så otroligt mysig röst! Så fort jag hör hans röst så tänker jag att jag vill kramas med någon! 

Se videon först och krama sedan närmaste person/katt/kudde och känn hur myset liksom sprids i kroppen!

Advertisements

Det är viktigt att inte glömma bort VARFÖR vi forskar

Jag är just nu helt insnöad i ett litet sidoprojekt. Det involverar ett superspännande protein som fungerar som en förlängningsfaktor. Alltså – det här förlängningsproteinet sätter sig mitt i Ribosomen (som är den stora maskin som bygger alla andra proteiner) inuti i cellen och hjälper till att förlänga proteinkedjorna allt eftersom de byggs.

Min uppgift är att kolla lite på hur olika mutationer förändrar själva molekylstrukturen av det här proteinet och jag har suttit med näsan framför datorn i många timmar och stirrat på data. MEN… så mitt under en tråkig litteratursökning så snubblar jag över ett internetforum… Ett yttepyttelitet internetforum för en fruktansvärt ovanlig genetisk sjukdom…

Och jag börjar nästan gråta!

Det här forumet är nämligen gjort av (och för) föräldrar till barn som genomgått DNA-tester och fått veta att de har någon av mutationerna som jag tittar på. Den resulterande sjukdomen är allvarlig och innebär bland annat att barnet får epileptiska anfall och väldigt svaga muskler. På det här forumet tipsar man om olika mediciner och hjälpmedel och ger stöd till de som delar hjärtskärande historier om tuffa dagar.

Och på bara ca fem röda sekunder så är jag tillbaka där det hela började. Till den där naiva tjejen som började pilla med datorer och molekyler, för att få forska och förändra världen. Inte för att skriva stiliga artiklar, inte för att få forskningsanslag eller föreläsartjänster.  Istället för att hålla fokuset på hur jag bäst ska skriva den mest banbrytande och snyggaste artikeln baserad på resultaten av det här projektet – och sätta mig själv och mitt gigantiska huvud (som varit uppkört i välkänd kroppsöppning alleles för länge nu) på någon typ av karta över välkända proteinforskare – så tänker jag på att göra skillnad. Det känns bra!

Det är klart att man måste se till att skriva bra artiklar och få in anslag. Man kan inte leva på luft, drivkraft och ramennudlar. Men det är också viktigt att inte glömma bort vad det var som drev en in i branschen från första början. Tänker jag iaf..

 

 

Helg!

Äntligen helg!!

För er som bor i Sverige började väl påskledigheten redan igår.. Avis!!!! Här i Storbritannien finns ingen sån lyx som röda dagar i kalendern.. Någon enstaka ledig månad kan man få om man har tur, men här på Universitetet rullar det på.

Hur som helst – Glad påsk på er!

I detta keminördarfurum firar vi såklart med en liten infograf:

The-Chemistry-of-Eggs-Eggshells

 

Skrämmande keminyheter..

Urs, läste precis om något riktigt läskigt..

Att vara beroende av en drog som herioin måste vara fruktansvärt i största allmänhet. Men nu har risken att dö av heroin beroende plötsligt gått upp markant i USA.  I förra veckans Science skriver de om det kemiska ämnet fentanyl (LÄNK HÄR) som smugit sig in i heroinblandningar världen över.

Fentanyl är ett syntetiskt ämne som beter sig som en alkaloid, som till exempel heroin eller morfin. Men istället för att behöva vänta på att det naturliga materialet som man tillverkar alkaloider av – vallmo blomman – ska växa till sig så kan man tillverka det i ett labb.

Det som är extra läskigt är att fentanyl är runt 100 gånger starkare än morfin…

Screen Shot 2017-04-01 at 11.58.16

Fentanyl. Sexhörningen av kolatomer, med ett kväve i ena hörnet (N), ser man jätteofta i alkaloider.

Screen Shot 2017-04-01 at 12.18.39

Här är morfin. Sexhörningen här är lite svår att se, men den liksom kommer ut ur bilden. Svårt med 3D..

Fentanyl binder till speciella proteiner som sitter i cellmembranet i nervcellerna i hjärnan. De här proteinerna är receptorer som kallas G-proteinkopplade receptorer (GPKR). Vad de gör är att de sitter ihopkopplade med ett protein inuti cellen, ett G-protein, som kan starta en massa signaler inuti cellen.

gpcr

Här är ett diagram som jag stulit, med GPKRen i grönt som sitter i cellmembranet. Ordet AGONIST används för något som kan binda fast i receptorn och slå på den och starta en signal.

GPKRer är ultraviktiga för cellens kommunikationssystem och kontakt med omvärlden och är ansvarig för signaler både in och ut ur cellen (LÄNK HÄR). När en signal når cellen, i form av en molekyl som till exempel fentanyl, så binder den fast på sin specifika GPKR. Den ändrar då form direkt och startar en hel mängd processer inuti själva cellen.

När en drog eller en medicin är “stark” betyder det att det binder extra bra, och kanske sitter fast permanent så att signalerna fortsätter pumpa runt trots att bara en molekyl sitter fast. Det som är speciellt läskigt är att stackars människor som är beroende av heroin inte vet att det plötsligt finns en okänd mängd fentanyl i blandningen. Eftersom GPKRerna som alkaloiderna binder till mest finns i hjärnan så påverkas nervsystemet. Tar man för mycket så används liksom alla signalmolekyler upp för snabbt så nervsystemet kan inte längre skicka iväg sina vanliga signaler till till exempel lungorna och hjärtat. Så överdoser är livsfarliga.

Fruktansvärt.

Att skriva dagbok som ett skott

Å igår var det dags att köpa ny dagbok! ÄLSKAR en fräsh, helt tom dagbok med massa sidor som bara väntar på att bli skrivna!

Alltså, mitt främsta verktyg för löpande anteckningar på jobbet är helt klart min elektroniska dagbok. Det är främst för att jag är väldigt “hoppig” i jobbet. Alltså jag hoppar snabbt från projekt till projekt när jag ser något som ser kul ut. Det beteendet kräver en labbok som jag kan söka i. Mycket viktigt.

För möten och sånt som händer i framtiden använder jag Google calendar. Tycker den är helt suverän eftersom den lätt synkar till alla mina prylar, påminner mej, länkar till mejl, ger vägbeskrivningar osv.

MEN….

Jag skriver dagbok varje dag, klottrar ofta ner sporadiska tankar, och älskar att ha mina “att göra” listor i pappersformat. Känslan när man liksom får kryssa av… !!!!

Och det är här min Bullet Journal kommer in i bilden.

Namnet Bullet Journal kommer från sättet grundaren av metoden antecknar olika saker. Hans “att göra”-lista fylls med punkter, bullets, som sedan kryssas av eller migrerar framåt. Låter simpelt… Men på den här hemsidan finns videon som visar hur själva grundiden fungerar. Se den först!

KLICKA HÄR

Efter att man sett den kan man bli helt insnöad på youtube och pintrest och såld på alla fantastiskt fina bilder från riktigt kreativa människor. Alltså wow! Vissa är ju helt sjukt duktiga! Jag vet inte ens om jag skulle våga skriva i en så fin dagbok.. Kolla här ba:

Men om du är intresserad får du här några bilder från nån som kör en bullet journal för att den FUNGERAR inte för att den är FIN…alls…

..::::..

  • Här är min innehållsförteckning. Alltså, att man inte tänkt på det innan?! Jag kör modellen där man skriver sidnumren EFTER projektnamnet, för mina anteckningar tar alltid mer än en sida. Här är ett exempel från förra årets bok. 

wp-1490873743982.jpg

  • Här är en månadsöversikt. Det här är standardmodellen av hur en månadsöversikt kan se ut, och jag provade den under ett halvår. Men det här fungerade INTE för mig. Jag vet faktiskt inte varför, men jag tror att det är för att den är helt lodrät.. Alltså helt sjukt men inuti mitt huvud så “går” veckorna horisontellt? Sjukt.. Så nu kör jag utan. Men det finns en hel massa olika versioner på nätet om man vill ha inspiration!

wp-1490874154753.jpg

  • Här är en klassisk dagsantekning. Det här fungerade inte heller så bra! Fick inte tillräckligt med överblick och blev ultrastressad av allt som jag tydligen måste få gjort IDAG.

wp-1490875162199.jpg

  • Så nu kör jag så här istället. Allt jobb under en veckas tid på ETT uppslag. Först en horisontell veckokalender för att få översikt och sedan en tom yta där jag kan klottra ner tankar. Om en tanke hör till en speciell dag gör jag bara en pil. Sedan har jag ALLT som jag måste göra nedskrivet. Men jag har lagt till en Prioritetssektion där jag prioriterar sakerna för just den här veckan. Gött.

wp-1490875102219.jpg

  • Sedan kör jag dagboksanteckningar separat. Hur jag mår, väder, träning, tankar etc. Så här. Fast lite väl privat, så täckte över lite 🙂
wp-1490876214794.jpg

Här i Skottland kan man ju även skaffa en permanent stämpel med just “dimma och duggregn” på..

  • Sedan kan man skriva ner allt möjligt! Jag håller koll på böcker, filmer, musik. Skriver ner mål och drömmar. Packlistor för resor. Fina dikter.

wp-1490876400969.jpg

wp-1490876333248.jpgwp-1490875005159.jpg
Prova, vet ja, och se vad du tycker!

Någon annan som gillar det här konceptet?

 

Periodiskt kul?

Här kommer en lite kul bild jag stulit från discovermagazine.com. Den visar på lite roliga saker som vi människor använder de olika kemiska elementen till!

(Fast jag måste säga att den inte är helt klockren… kolla bara på kisel (silicon)… Jag hade nog valt typ halvledare i kretskort, eller kanske glas som exempel… men de valde STEN?!)

periodiskt_kul

klicka på bilden för att komma till en variant som man kan zooma in på

När man Jazzat hela natten…

Jahapp, då mår man som man förtjänar..

Var på jazzklubb igår kväll och pimplade alleles för mycket rödvin. Men hade snygga paljettbrallor på och hade superkul så det var lätt värt det!

..::::..

När man dricker rödvin, eller något annat gott som har etanol i sig, så blir man ju lätt lite smått däven dagen efter. Anledningen till det är många (dagen-efter-ångesten…shiiiiit…. ) men en av de största anledningarna till bakfyllan hittar vi såklart i levern.

Levercellerna våra är ju specialiserade till att städa upp gifter ur kroppen och för att kunna göra det så är de fullproppade av olika typer av enzymer. Enzymer är (som alla andra “maskiner” i cellen) proteiner som binder till specifika molekyler och utför lite kemi på dom. Gör så att dom reagerar och förvandlas till något nytt helt enkelt.

När det gäller etanol så finns, på gott och ont, ett helt gäng enzymer av typen alkoholdehydrogenaser i levern. När etanol från skumpan, rödvinet och whiskyn når levern så binder de direkt fast i det här enzymen och förvandlas (oxideras) till acetaldehyd.

Screen Shot 2017-03-26 at 15.03.46

etanol. Den jäveln

Acetaldehyd är sjukt giftigt och gör så att vi mår som bävrar dagen efter. Men som tur är så moppas acetaldehyden snabbt upp av andra enzymer som vidare förvandlar (oxiderar igen) acetaldehyden till ättikssyra. Ättikssyra är ofarligt för oss och kan nu transporteras ut ur levern, och ut ur kroppen.

Så, samtidigt som vi ska vara glada över alla fiffiga enzymer som rensar ur levern är det ju jävligt störigt att en av delarna i alkoholutrensningen ger bakfylla…

 

alkohol_zn_1htb

Ett av alkoholdehydrogenaseenzymen. De lila prickarna är Zn atomer där olika alkoholer binds fast och reagerar

 

Förresten – om du dricker metanol, träsprit, istället för etanol, vanlig sprit, så tilverkar dehydogenasenzymet formaldehyd! Formaldehyd är också sjukt giftigt och lite av en kändiskemikalie. Det är ju det man använder när man lägger in typ kroppsdelar, ögon och döda foster i burkar….och har i kulissen på skräckfilmer och så. Men formaldehyd har inget direkt motsvarande upp-moppningsenzym så förgiftar oss på riktigt …. De första cellerna som tar stryk brukar vara de känsliga cellerna i ögat, sedan lungorna..  nä fy! Drick inte träsprit, barn!