Ser fram emot ett spännande lunchmöte med en väninna idag, på restaurangen på GOMA, Gallery of Modern Art. Jag gillar gallerier och museer i största allmänhet, men är allra mest intresserad av nya typer av konstverk, där man använder verktyg som videos eller internet-konst. Saker som får en att känna!

En av de coolaste utställningar jag sett var på Dublins moderna museum, där två stora skärmar visade två vardagsscener  bredvid varandra. Det var scener som ett frisörbesök, en kebab-restaurang, en nattklubb, eller en matvaruaffär. Scenerna på duken var filmad i Lebanon och den andra duken visade Glasgow. Det var nästan ingen skillnad mellan de två dukarna! Människor går runt i sina vardagssysslor, överallt på jorden, och vi är inte så olika som somliga tror. Det verkligen slog hem budskapet at vi är bara människor.

Skotska GOMA. Uråldrig byggnad (såsom nästan alla byggnader när man bor i en så gammal stad) med tidlöst vackert budskap. 

Igår var jag på en mycket intressant föreläsning med en av mina nya kollegor här på institutet. Han har precis flyttat hit från Cambridge och han forskar i ett jätteintressant ämne som brukar sammanfattas som inflammaging – inflammåldrande.

Själva konceptet åldrande är en otroligt komplex biokemisk process som innebär att en hel mängd olika funktioner inuti våra celler ändras utefter att vi blir äldre. Det finns inte ett speciellt test du kan göra för exakt ta reda på hur gammal du är och varje människas åldrandeprocess ser olika ut.

Men en sak händer för i stort sett alla som åldras: du får någon form av kronisk inflammation i kroppen. Inflammation är en helt fantastisk process, som används flitigt av immunsystemet. Blir du svullen och röd runt ett sår så håller immunförsvaret på att  stoppa till exempel en invasion av bakterier. Inflammation är livsviktigt. Men bara i små doser – så kallad akut inflammation. Det är när inflammationsmekanismerna förblir påslagna, och inflammationen blir kronisk, kan det uppstå problem. Det har visat sig att väldigt många av de symptom vi traditionellt förknippar med åldrande kan knytas till kronisk inflammationen – inflammåldrandet.

Jag tycker att det här är ett jätteintressant ämne! Så jag tror jag drar igång en liten serie här på bloggen där jag skriver lite om inflammation och om åldrande. Kommer bli jättespännande att ta reda på mer om det här.

Tills dess!

T

bilden är ett “stock photo” från en artikel på mirrordaily.com

Alltså John Oliver, på Last Week Tonight…. Ibland är han riktigt klockren! Kolla upp genast på youtube om du inte har hört om honom eller hans program. Här finns många komedi-godbitar och fantastiska spaningar!

Han är nästan alltid rolig tycker jag, men nu när han pratar om alla komplikationer med vetenskapskommunikation så gick det verkligen hem 🙂

Den är en kvart, men väl värd att se!
https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2FLastWeekTonight%2Fvideos%2F896755337120143%2F&show_text=0&width=560

Igår kom en av mina bröder hit till Edinburgh! Han ska prova på att skaffa sig ett jobb här under festivalsäsongen, innan det är dags för universitetsstudier till hösten.

Jag fick en sån underlig känsla i magen…. Det känns som om Edinburgh helt plötsligt är så mycket vackrare, mer spännande och känns mer som hemma!.. Och allt bara för att jag nu vet att jag har en del av min fina familj alseles nära inpå. Det är helt otroligt hur starkt påverkad jag är av det här! Familjen betyder verkligen allt och även när man hittat ett nytt hemland – ett land man verkligen älskar, trivs fantastiskt bra i  och funnit både lycka och kärlek i- så finns ändå alltid den där sorgen i bröstet. Att man är långt ifrån sin familj.

Men nu under ett par fantastiska månader så har jag i alla fall min bror här. Å vad jag ska njuta av den här känslan under tiden!

Mitt hem är stiligare än någonsin!

Lite trög i skallen idag efter gårdagens partajjande. Kennys mamma fyllde nämligen år, så vi bjöd över båda föräldrarna hans på middag. Riktigt lyckat!

Kennys pappa är nog världens coolaste gubbe.. Ja, jag säger gubbe. Han är nämligen bra mycket äldre än min mormor till exempel, och börjar närma sig sina 90 år. Han är en riktig karaktär! Nån som har sett den där Sällskapsresan-filmen när de spelar golf i Skottland? Han är typ precis lika excentrisk som den där gubben som ska lära Stig-Helmer golfa. 🙂

Kennys pappa är klan-chief för en av MacDonaldsklanerna och har under sin livstid bland annat: vuxit upp i fattig åttabarnfamilj i Glasgow, varit telegrafist för British Air Force, varit stationerad i Singapore, startat eget bolag inom hörapparater, släppt ett album med egna folksånger, varit akupunktör, startat en egen tidning, varit kommunpolitiker, tagit svart bälte i Taekwondo… och det är bara när man skrapar på ytan.

Men den sak som han lär mig och Kenny varje gång vi ses är blind tro på sig själv och sin egen förmåga. Han är troende, och varje kväll i hela sitt liv har han satt sig på sängkanten och tackat Gud för en fantastisk dag, och bett om att få njuta i hundra år (nu när han börjar närma sig hundra så har utökat bönen till 150, för att få lite bättre marginal ..). Det har fungerat! Även om jag själv tar till en dagbok istället för en bön till Gud, så tror jag att själva processen är en av de större anledningarna bakom att Kennys pappa fortfarande är pigg och alert! Ett tankemönster där positivitet och tilltro till att allt ordnar sig ligger i grunden. Det och kanske en whisky eller två..

Igår var det val till det Skotska parlamentet! Så här kommer ett snabbinlägg om Skotsk politik.

Det fungerar ungefär så här: Det mesta inom allmän policy är styrt av regeringen nere i Westminster i London. De styr när det gäller utrikespolitik, försvarsmakten och så visare. Men alla länder i Storbritannien får välja själva hur de spenderar inom olika kategorier så som hälsa, sjukvård och skola. Det här är en härva, men summa summarum är att de olika parlamenten i Skottland, Nordirland, England och Wales får bestämma själv hur man spenderar pengarna, medan totalsumman styrs av regeringen.

Det var faktiskt rätt svårt att välja! Här i Storbritannien så är nästan all större media ägd av Rupert Murdoch-familjen och BBC håller såklart alltid nuvarande regeringen i Westminster bakom ryggen när det gäller rapporteringar. För närvarande styrs regeringen av det konservativa partiet. De ligger strax höger om svenska moderaterna. Nästan 90% av alla partimedlemmar har gått på samma elit-grundskola, Eton, som kostar drygt en miljon per år. Känns inte direkt som om att de har en balanserad åsiktsbakgrund…  Det gör att det är jättesvårt att forma en egen åsikt som inte är vinklad, utifrån vad media skriver.

Ett exempel som gjorde mig väldigt förvirrad, var skattefrågan. Skotska filialen av Labour (som är det klassiska arbetarpartiet som tyvärr drog iväg åt höger under Tony Blair och började införa universitetsavgifter, sälja av sjukhus och starta krig) vill höja skatten på höginkomsttagare. Och det låter ju rätt bra för en ingrodd svensksocialist!

Men skotska nationalistiska partiet, NSP, som styrt Skottland under den senaste mandatperioden vill inte ändra skattesatserna något. Trots att deras generella partipolitik är fantastisk (enligt mig). Tack vare SNP så är det, till skillnad från i England, i Skottland helt gratis att gå på universitet, gratis att få medicin utskriven och gratis med sjukhusbesök. De har även infört 16 timmar dagis gratis i veckan (och med tanke på att det i Storbritannien i snitt kostar runt en 650kr om DAGEN med dagis så är det guld värt). Så varför vill de inte höja skatten på höginkomsttagare, för att hjälpa till att finansiera detta!? Tidningarna skriver stora rubriker om hur SNP “sviker sina socialistiska åsikter”..

Jag var konfunderad… Men när man går in på djupet och kollar upp partiprogram och läser oberoende nättidningar och bloggar, så blir det solklart varför SNP inte vill gå in och höja skatten:

Förra året så hade ju nämligen Skottland val om att få självstyre, och bli oberoende från Westminster. Folket röstade Nej. Men en av följderna av valet var att Westminster räknade om hur mycket av statskassan varje del av Storbritanniens olika delar skulle få. I Skottland får man nu mer en pengapåse som är beräknad utefter behov. Och dessa behov är beräknad efter den partipolitik som styr regeringen. Den närvarande regeringen har till exempel dragit in oerhört på landstinget (eftersom de vill privatisera så småningom såklart), och räknar utefter detta när de bestämmer varje lands behov.  Det är faktiskt rätt coolt att SNP har lyckats hushålla, och vända på slantarna såpass att det fortfarande är gratis med sjukhusvistelser! Men om det skotska parlamentet höjer skatten på något sätt, så blir slutsatsen att de nu har ett mindre behov av Westminster cash och därför får mindre från stora stadsbössan… Så ingen skillnad.

Snurrigt! Och helt utan rapportering i vanlig media. Jag var faktiskt riktigt orolig för om SNP skulle få en majoritet efter alla skriverier!

Men det slutade helt okej. SNP fick lite under 50%, och kunde forma majoritet med en koalition med Green Party – miljöpartiet. Gött!

Nicola Sturgeon, i rött i mitten, har varit fantastisk som Skotsk statsminister -First Minister – och jag är glad att hon vann igen. Känns även tryggt att landet styrs av en lesbisk feminist som kan sätta ner foten i den korv-fest som råder inom politik i allmänhet.

Dagens vetenskapsnyhet…..

Alltså jag VET att dessa molekyler med Arsenik i heter som de gör… men jag fnissar lite ändå. Arsole.. 😀

Innan lunch har humorn har inte ännu kommit upp till rumsren nivå.

Någon som känner till Parkinsons Lag?

Det är en fantastisk lag som alltid stämmer och som jag använder mig av dagligen för att bli mer produktiv i min forskning och mina skrivjobb. Den går så här:

“En arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsatt för ändamålet.”

Haha, ja jag vet att det låter som sunt förnuft – det är klart att det tar så lång tid som det tar!

Men tänk på det.. “…exakt den tid som är avsatt…” Det innebär ju att jag skulle kunna skriva en uppsats på typ 10 minuter, om jag bara avsatte den tiden för jobbet! Och det stämmer faktiskt! Visst blir det en halvkass uppsats, men har man avsatt tio minuter, då djävlar skriver man så mycket och så fort man kan under dom 10 minuterna. Och grejen är att det ofta inte har någon betydelse för kvaliteten!

Okej, det är klart att tiominutersjobbet inte blir lika bra som tvåtimmarsjobbet när det gäller en uppsats. Men tänk om det gällde … typ dammsugning till exempel? Om man MÅSTE vara klar om tio minuter, då djävlar flyger man fram med dammsugarn i högsta hugg och inte sällan tar man med sig dammtrasan också och torkar hyllor i bara farten. Men när man ger sig själv två timmar, ja då är det stor chans att man sniglar sig fram, skjuter upp starten och tar typ tre Facebook-kollar-raster mitt i städningen.

Det beror så klart på vad för projekt det är du jobbar på – du skriver inte en C-uppsats på ett par timmar. Men själva styrkan i Parkinsons lag är att det får en att inse att projektet du satte upp som skulle ta sex månader, kommer att svälla upp och faktiskt TA sex månader oavsett om det behövs eller inte för kvaliteten. Tänk så mycket onödigt stress man ger sig själv, bara genom att sätta för långa deadlines!

Mitt egna första exempel, när jag verkligen insåg hur Parkinsons Lag stämmer in, var när jag skrev min doktorsavhandling. Här i Storbritannien måste man skriva en rejäl bok på ca 400 sidor som sammanfattar forskningsresultaten. Jag hade satt undan tre månader till att bara skriva. Och självklart så hade jag DJUP ångest under de första nio veckorna.. Jag satt och grät i min egen offerkofta och tyckte SÅ synd om mig själv. Såg på alla avsnitt av Forever och Bones. Men sedan så var jag ju faktiskt TVUNGEN att skriva. Så jag skrev min avhandling på tre veckor lite drygt. Hur gick det med kvaliteten då? Tja, helt okej. Jag blev doktor. Och vann universitetets avhandlingspris.

Nu för tiden ger jag mig själv helt sjuka deadlines när det gäller jobb. Och ibland går det bara inte. Men förvånansvärt ofta så fungerar det utmärkt!

Ett sjudjävla bra prodiktivitetstips är alltså:

..:: Sätt alldeles för korta deadlines på dina projekt ::..

Sitter och kollar upp de senaste inom litteraturgenren “Pop-Science” på nätet när plötsligt………

…..

Hurra! Boken om stärkelseblandningar!!

Min fina G3 mobil verkar ha gått i graven!!

Eller ja, så illa är det inte.. Jag kan fortfarande ringa med den… Vilket det förmodligen är det man intalar sig att man har mobiltelefoner till. Att ringa med. Men när det väl händer, när man väl blir ifrånkopplad från internet, då vet man hur det egentligen ligger till: Mobilen är min livlina till resten av världen! Inte bara för att ta del av nyheter och kattvideor, utan också mina whatsapp-chatter med vänner över hela världen och alla jobbmail jag skulle kolla på bussen imorse.

Så imorse blev jag helt enkelt tvungen att ta med en TIDNING på bussen. :-O

Och vad hände? Inget särskilt. Jag överlevde utan att kolla mejlen. Och inte nog med det – jag läste även ett helt gäng artiklar, rakt igenom. Det är som om man får en helt annan typ av lugn när man sitter med en tidning i handen. Som om att själva känslan signalerar till någon gammal del av hjärnan att NU, nu är det dags att koncentrera sig på läsningen. Att hålla papper mellan fingrarna och långsamt bläddra sig framåt, istället för att frenetiskt skrolla med ena tummen, gör på något vis så att man får lättare att koncentrera sig och känner sig lugnare.

Enda tidningen som gäller! 🙂

Men missförstå mig rätt. Jag är ett stort fan den moderna teknologin. Jag vill typ bo i StarTrek-universumet. Men jag ska nog försöka lugna ner mig lite när det gäller ångesten över att inte ha tillgång till internet, och inse att det kan vara riktigt lugnande att ibland inte ha något annat att göra än att bläddra i en tidning.

//  T