Å igår var det dags att köpa ny dagbok! ÄLSKAR en fräsh, helt tom dagbok med massa sidor som bara väntar på att bli skrivna!

Alltså, mitt främsta verktyg för löpande anteckningar på jobbet är helt klart min elektroniska dagbok. Det är främst för att jag är väldigt “hoppig” i jobbet. Alltså jag hoppar snabbt från projekt till projekt när jag ser något som ser kul ut. Det beteendet kräver en labbok som jag kan söka i. Mycket viktigt.

För möten och sånt som händer i framtiden använder jag Google calendar. Tycker den är helt suverän eftersom den lätt synkar till alla mina prylar, påminner mej, länkar till mejl, ger vägbeskrivningar osv.

MEN….

Jag skriver dagbok varje dag, klottrar ofta ner sporadiska tankar, och älskar att ha mina “att göra” listor i pappersformat. Känslan när man liksom får kryssa av… !!!!

Och det är här min Bullet Journal kommer in i bilden.

Namnet Bullet Journal kommer från sättet grundaren av metoden antecknar olika saker. Hans “att göra”-lista fylls med punkter, bullets, som sedan kryssas av eller migrerar framåt. Låter simpelt… Men på den här hemsidan finns videon som visar hur själva grundiden fungerar. Se den först!

KLICKA HÄR

Efter att man sett den kan man bli helt insnöad på youtube och pintrest och såld på alla fantastiskt fina bilder från riktigt kreativa människor. Alltså wow! Vissa är ju helt sjukt duktiga! Jag vet inte ens om jag skulle våga skriva i en så fin dagbok.. Kolla här ba:

Men om du är intresserad får du här några bilder från nån som kör en bullet journal för att den FUNGERAR inte för att den är FIN…alls…

..::::..

• Här är min innehållsförteckning. Alltså, att man inte tänkt på det innan?! Jag kör modellen där man skriver sidnumren EFTER projektnamnet, för mina anteckningar tar alltid mer än en sida. Här är ett exempel från förra årets bok. 

• Här är en månadsöversikt. Det här är standardmodellen av hur en månadsöversikt kan se ut, och jag provade den under ett halvår. Men det här fungerade INTE för mig. Jag vet faktiskt inte varför, men jag tror att det är för att den är helt lodrät.. Alltså helt sjukt men inuti mitt huvud så “går” veckorna horisontellt? Sjukt.. Så nu kör jag utan. Men det finns en hel massa olika versioner på nätet om man vill ha inspiration!

• Här är en klassisk dagsantekning. Det här fungerade inte heller så bra! Fick inte tillräckligt med överblick och blev ultrastressad av allt som jag tydligen måste få gjort IDAG.

• Så nu kör jag så här istället. Allt jobb under en veckas tid på ETT uppslag. Först en horisontell veckokalender för att få översikt och sedan en tom yta där jag kan klottra ner tankar. Om en tanke hör till en speciell dag gör jag bara en pil. Sedan har jag ALLT som jag måste göra nedskrivet. Men jag har lagt till en Prioritetssektion där jag prioriterar sakerna för just den här veckan. Gött.

• Sedan kör jag dagboksanteckningar separat. Hur jag mår, väder, träning, tankar etc. Så här. Fast lite väl privat, så täckte över lite 🙂

Här i Skottland kan man ju även skaffa en permanent stämpel med just “dimma och duggregn” på..

• Sedan kan man skriva ner allt möjligt! Jag håller koll på böcker, filmer, musik. Skriver ner mål och drömmar. Packlistor för resor. Fina dikter.

Prova, vet ja, och se vad du tycker!

Någon annan som gillar det här konceptet?

Här kommer en lite kul bild jag stulit från discovermagazine.com. Den visar på lite roliga saker som vi människor använder de olika kemiska elementen till!

(Fast jag måste säga att den inte är helt klockren… kolla bara på kisel (silicon)… Jag hade nog valt typ halvledare i kretskort, eller kanske glas som exempel… men de valde STEN?!)

klicka på bilden för att komma till en variant som man kan zooma in på

Jahapp, då mår man som man förtjänar..

Var på jazzklubb igår kväll och pimplade alleles för mycket rödvin. Men hade snygga paljettbrallor på och hade superkul så det var lätt värt det!

Lite udda bild på mitt paljettinklädda knä

..::::..

När man dricker rödvin, eller något annat gott som har etanol i sig, så blir man ju lätt lite smått däven dagen efter. Anledningen till det är många (dagen-efter-ångesten…shiiiiit…. ) men en av de största anledningarna till bakfyllan hittar vi såklart i levern.

Levercellerna våra är ju specialiserade till att städa upp gifter ur kroppen och för att kunna göra det så är de fullproppade av olika typer av enzymer. Enzymer är (som alla andra “maskiner” i cellen) proteiner som binder till specifika molekyler och utför lite kemi på dom. Gör så att dom reagerar och förvandlas till något nytt helt enkelt.

När det gäller etanol så finns, på gott och ont, ett helt gäng enzymer av typen alkoholdehydrogenaser i levern. När etanol från skumpan, rödvinet och whiskyn når levern så binder de direkt fast i det här enzymen och förvandlas (oxideras) till acetaldehyd.

etanol. Den jäveln

Acetaldehyd är sjukt giftigt och gör så att vi mår som bävrar dagen efter. Men som tur är så moppas acetaldehyden snabbt upp av andra enzymer som vidare förvandlar (oxiderar igen) acetaldehyden till ättikssyra. Ättikssyra är ofarligt för oss och kan nu transporteras ut ur levern, och ut ur kroppen.

Så, samtidigt som vi ska vara glada över alla fiffiga enzymer som rensar ur levern är det ju jävligt störigt att en av delarna i alkoholutrensningen ger bakfylla…

Ett av alkoholdehydrogenaseenzymen. De lila prickarna är Zn atomer där olika alkoholer binds fast och reagerar

Förresten – om du dricker metanol, träsprit, istället för etanol, vanlig sprit, så tilverkar dehydogenasenzymet formaldehyd! Formaldehyd är också sjukt giftigt och lite av en kändiskemikalie. Det är ju det man använder när man lägger in typ kroppsdelar, ögon och döda foster i burkar….och har i kulissen på skräckfilmer och så. Men formaldehyd har inget direkt motsvarande upp-moppningsenzym så förgiftar oss på riktigt …. De första cellerna som tar stryk brukar vara de känsliga cellerna i ögat, sedan lungorna..  nä fy! Drick inte träsprit, barn!

Nu är det VÅR!

Alltså idag har solen varit framme ordentligt, tillochmed här i Skottland. Edinburgh är kanske världens vackraste plats sådana här dagar..

För ca tusen år sedan skrev jag lite om just solljus, där jag lovade att skriva mer och prata om D vitamin… Hopps, det glömde jag visst bort! Men nu, såhär precis innan vi ställer om klockan till sommartid (på söndag. Framåt tror jag? Jo.. Fast blä, då får man ett par dagar med lite jet lag) tänkte jag att det kunde vara dags!

..::::..

Jag skrev i den senaste delen (LÄNK HÄR) att jag faktiskt rekommenderade att man INTE använder solskyddskräm. Solskyddskräm kan mycket väl skydda, men bara om den används på rätt sätt – smörj hela tiden och se till att du har ett synligt vitt lager på huden.  Används den inte på rätt sätt är det lätt att man tror att man är skyddad trots att man inte är det! Och då kanske det kan vara bättre att ta på sig kläder och hålla sig i skuggan tänker jag..

En annan anledning till  att jag tycker att man inte ska använda solskyddskräm jämt är det faktum att vi trots allt är anpassade till de UV strålar som, i det långa loppet, kan skada oss. Det är som med det mesta annat – huruvida något är ett gift eller inte beror på dosen. Så man ska vara försiktig! Men solljus, och speciellt de farliga UVB strålarna, är livsviktiga för oss. Som jag skrev tidigare, så suger vissa molekyler upp ljusets energi och elektronerna i molekylen blir då mer aktiva och börjar hoppa runt. Det gör att kemiska reaktioner mycket lättare inträffar. Ett exempel på en sådan kemisk reaktion är när kolesterol blir till D-vitamin.

Här är en, rätt invecklad, bild på lite av D-vitamincykeln som jag stulit. Jag har märkt ur de viktigaste delarna:

Hur funkar det?  Som du, förhoppningsvis, ser i det lite röriga diagrammet här ovan så binder D-vitamin till en D-vitaminreceptor inuti våra celler. Så här ser själva vitamin-D3-molekylen ut, för oss keminördar:

(klicka på bilden för keminördsinfo)

Här inne sitter ett D-vitamin i receptormolekylen (klicka på bilden för biologinördinfo)

D-vitamin binder alltså till ett protein inuti cellkärnan som fungerar som en receptor (VDR där uppe i diagrammet, och den gröna blobben här uppe till höger). Om ett protein är en receptor så betyder det att den startar en hel mängd mer eller mindre komplicerade biologiska reaktioner i cellen. När det gäller receptorn för D-vitamin så startas reaktioner både inuti själva cellkärnan (där DNA finns, ihopklumpat i kromosomer) och utanför. Inuti cellkärnan så gör receptorn så att olika delar av DNA – alltså olika gener – slås av eller på (genom att typ lossa lite på kromosom-bunten så att själva DNA-strängen kommer fram och genen kan ha effekt). Utanför cellkärnan så  både startas och stoppas några av de många olika mekanismerna som håller cellen i trim i allmänhet.

Man förstår såklart inte än exakt alla mekanismer som D-vitamin till slut påverkar, men det man har sett i experiment visar på en tvådelad effekt. För det första så HÖJER D-vitaminet vår immunitet på ett sätt som gör att vi blir mer motståndskraftiga mot bakterier, virus och annat krafs. För det andra så SÄNKER D-vitamin vår immunitet något genom att dra ner på vissa dåliga inflammationseffekter som orsakats av kronisk inflammation. (Just inflammation är jätteintressant! Jag har skrivit lite om det innan, HÄR, och kommer säkert skriva mer)

Summan av kardemumman är alltså att D-vitamin är ultra-bra för kroppen!

Så ut i vårsolen nu ett litet tag och njut, och ät så mycket fet fisk du orkar.

Klart slut  —  T

Ps. Kanske vill du också ta D-vitamintillskott? Det gör jag. Allra helst under vintern. Här i Skottland är man ju inte direkt överöst med solkust på sommarn heller… Men eminenta vetenskapsjournalisten Ann Fernholm, som har gjort en massa tester på sig själv, behöver till exempel inte ta tillskott. Läs HÄR om du vill veta mer.

Länk till en vetenskaplig artikel om vitamin D3 som jag använde här

Länk till Solljusserien del 1

Länk till Solljusserien del 2

Yaaaas, äntligen fredag!

Det är ju lustigt att jag är så pepp för fredagen, när det enda jag har planerat in för helgen är…. jobb… ?!

Alltså, bara känslan att inte BEHÖVA åka till kontoret och inte BEHÖVA kliva upp före 10 om jag inte vill är ju guld värt.

Just nu på jobbet är jag insnöad på konceptet allosteri i proteiner. Allosteri är när man pillar på ena sidan av ett protein (till exempel genom att binda fast en läkemedelsmolekyl) och helt fuckar upp proteinets funktion på andra sidan av proteinet. Det är superintressant om man är biokemist. Promise..

Jag har en liten fundering när det gäller hur man beskriver allosteri, och har en ide.. Den involverar att jag rakt av stjäl hälften av ett program jag gillar, lägger till en annan del av ett annat program och avslutar med en nypa statistisk analys. Sedan limmar jag ihop allt lite hur som helst, innan jag med rådjursögon och djup urringning frågar min programmerar-sambo om han kan hjälpa mig “lite”.

Boom. Helgen räddad.

Ha en go helg! Här är en låt jag har på hjärnan just nu som ger lite feeling!