Nu är det VÅR!
Alltså idag har solen varit framme ordentligt, tillochmed här i Skottland. Edinburgh är kanske världens vackraste plats sådana här dagar..
För ca tusen år sedan skrev jag lite om just solljus, där jag lovade att skriva mer och prata om D vitamin… Hopps, det glömde jag visst bort! Men nu, såhär precis innan vi ställer om klockan till sommartid (på söndag. Framåt tror jag? Jo.. Fast blä, då får man ett par dagar med lite jet lag) tänkte jag att det kunde vara dags!
..::::..
Jag skrev i den senaste delen (LÄNK HÄR) att jag faktiskt rekommenderade att man INTE använder solskyddskräm. Solskyddskräm kan mycket väl skydda, men bara om den används på rätt sätt – smörj hela tiden och se till att du har ett synligt vitt lager på huden. Används den inte på rätt sätt är det lätt att man tror att man är skyddad trots att man inte är det! Och då kanske det kan vara bättre att ta på sig kläder och hålla sig i skuggan tänker jag..
En annan anledning till att jag tycker att man inte ska använda solskyddskräm jämt är det faktum att vi trots allt är anpassade till de UV strålar som, i det långa loppet, kan skada oss. Det är som med det mesta annat – huruvida något är ett gift eller inte beror på dosen. Så man ska vara försiktig! Men solljus, och speciellt de farliga UVB strålarna, är livsviktiga för oss. Som jag skrev tidigare, så suger vissa molekyler upp ljusets energi och elektronerna i molekylen blir då mer aktiva och börjar hoppa runt. Det gör att kemiska reaktioner mycket lättare inträffar. Ett exempel på en sådan kemisk reaktion är när kolesterol blir till D-vitamin.
Här är en, rätt invecklad, bild på lite av D-vitamincykeln som jag stulit. Jag har märkt ur de viktigaste delarna:
Hur funkar det? Som du, förhoppningsvis, ser i det lite röriga diagrammet här ovan så binder D-vitamin till en D-vitaminreceptor inuti våra celler. Så här ser själva vitamin-D3-molekylen ut, för oss keminördar:
(klicka på bilden för keminördsinfo)
Här inne sitter ett D-vitamin i receptormolekylen (klicka på bilden för biologinördinfo)
D-vitamin binder alltså till ett protein inuti cellkärnan som fungerar som en receptor (VDR där uppe i diagrammet, och den gröna blobben här uppe till höger). Om ett protein är en receptor så betyder det att den startar en hel mängd mer eller mindre komplicerade biologiska reaktioner i cellen. När det gäller receptorn för D-vitamin så startas reaktioner både inuti själva cellkärnan (där DNA finns, ihopklumpat i kromosomer) och utanför. Inuti cellkärnan så gör receptorn så att olika delar av DNA – alltså olika gener – slås av eller på (genom att typ lossa lite på kromosom-bunten så att själva DNA-strängen kommer fram och genen kan ha effekt). Utanför cellkärnan så både startas och stoppas några av de många olika mekanismerna som håller cellen i trim i allmänhet.
Man förstår såklart inte än exakt alla mekanismer som D-vitamin till slut påverkar, men det man har sett i experiment visar på en tvådelad effekt. För det första så HÖJER D-vitaminet vår immunitet på ett sätt som gör att vi blir mer motståndskraftiga mot bakterier, virus och annat krafs. För det andra så SÄNKER D-vitamin vår immunitet något genom att dra ner på vissa dåliga inflammationseffekter som orsakats av kronisk inflammation. (Just inflammation är jätteintressant! Jag har skrivit lite om det innan, HÄR, och kommer säkert skriva mer)
Summan av kardemumman är alltså att D-vitamin är ultra-bra för kroppen!
Så ut i vårsolen nu ett litet tag och njut, och ät så mycket fet fisk du orkar.
Klart slut — T
Ps. Kanske vill du också ta D-vitamintillskott? Det gör jag. Allra helst under vintern. Här i Skottland är man ju inte direkt överöst med solkust på sommarn heller… Men eminenta vetenskapsjournalisten Ann Fernholm, som har gjort en massa tester på sig själv, behöver till exempel inte ta tillskott. Läs HÄR om du vill veta mer.
Länk till en vetenskaplig artikel om vitamin D3 som jag använde här
L. Therese Bergendahl 