I dagens Science pratar man igen om den hemske italienske mytomanen till forskare som blev anställd av Karolinska Institutiet, Macchiarini. Han som opererade in artificiella luftrör till höger och vänster, vilket ledde till en mängd dödsfall, och förfalskade forskningsresultat. Kanske kommer ni ihåg honom från Uppdrag Granskning?

Intressant nog så är det inte själva anställningen av Macchiarini som man pratar mest om här utanför Sveriges gränser, utan det faktum att Karolinska Institutets ledning blundade för kollegornas oro och förnyade hans kontrakt. KI är ju en väldigt anrik institution, men så här får det inte gå till. Så tyvärr verkar det som om att förtroendet för KI, och dess goda rykte världen över, har tagit den största smällen av den här sagan.

Jag tycker att det visar på en viktig sak inom forskningsvärden – trendig forskning är värt så otroligt mycket! Ingen tycker om mediokra resultat. Man blundar för tråkig forskning till en sån grad att man låter stjärnkirurgen med de coola, men ack så felaktiga, idéerna få vara kvar trots att människor dör. Jag ser precis samma saker dagligen runt omkring mig. Jakten på trendiga formningen. Varenda anslag jag läst någonsin har alla basonerat ut någon kombination av anticancer/nanopartiklar/koldioxidsneutralisering/stamceller/kvantumdatorer i titeln. Det är tragiskt men sant. Gamle Schrödinger skulle aldrig fått ett anslag för sina flummiga idéer om kvantmekanik om han varit verksam idag istället för på 30talet, och vi hade gått miste om allt som kvantmekaniken lett till – ett liv utan halvledare och elektronik.   Regeringar och forskningsinstitut världen över vill bara satsa pengar på den häst de tror ska vinna. Det är förståeligt. Men synd.