Igår var jag på en fika med en go vän som också är Svensk och forskare här i Edinburgh. Han är mycket högre upp på karriärstegen än mig så så fort jag får tillfälle så försöker jag så klart assimilera hans hjärna.. ellerjagmenar bjuda på en fika… 😁

Jag har ju som sagt bytt forskningsområde för ett par år sedan och varit omåttligt frustrerad över att det tagit så lång tid för mig att komma in i branschen. Så nu när jag bara har drygt ett år kvar av min nuvarande tjänst har jag känt mig så nere varje gång jag ens tänkt tanken att jag måste ansöka om mer forskningspengar. För samtidigt som jag VET att det jag vill göra är riktigt lovande så har det tagit så lång tid att nå dit jag är i dag, och jag har varit så trögt, att jag är rädd att jag inte har tillräckligt mycket resultat att ansöka om forskningspengar på! Livrädd. Så jag har inte gjort klar någon ansökan än..

Alltså ångesten…

Men idag när jag pratade med min vän så var hans motiverade ord – SÖK. Bara sök. Du kommer inte få pengarna i början, men bara SÖK. Kör hårt. Till slut går det. Det visade sig även att ett av de fantastiska anslag han fått också var baserad på bara preliminära resultat. Vad ska man annars göra för pengarna man söker – jo göra färdigt. Så klart. Jag känner mig inte så lite dum som varit så fokuserad bara på att få ut papper och göra mig ett eget namn innan jag vågar söka anslagspengar, istället för att bara köra… Jag har redan missat viktiga anslags-deadlines, helt på grund av min rädsla! Fy.

Nä, nu får jag ta mig i kragen (igen), skaka av mig känslan av otillräcklighet, leta upp varenda anslag jag har ens en tillstymmelse att vara kvalificerad för att söka och pilla ihop en ansökan!

xT

bilder från houseofpaincakes.com och quotetion.com